Eftersom pappa heter Castor (en av stjärnorna i Tvillingarna) fick det blir stjärnor/stjärnbilder som namngav denna kull.
Pappa: Stenrikas Charmige Castor
Mamma: Lill-Tegens Tuva Tusensköna

Först ut i denna kull var Bellatrix en svansad tik. Hon föddes inne på vår säng

Strax efter föddes Lyra. En stubbad tik som skulle bli min!

Att gosa hos mamma är toppen!

Men säg den glädje som varar beständigt. Mer på Osorterade tankar.

28/1 2011   Två  dagar och två nätter med Bellatrix under tröjan mot min hud och med matning varje timme hjälpte inte. På småtimmarna och under morgonen blev hon mer och mer passiv. Det enda jag kunde göra för henne var att låta henne sluta. Nu ligger hon begravd i min finaste rabatt och jag bara gråter. Jag hade så gärna velat att hon fått leva. I 4 ½ dygn fick jag ha henne, men hon kommer alltid att finnas i mitt minne. Ha det gott i hundhimlen lilla Trixie!
Några bilder har jag ändå kvar…

Den lilla familjen samlad.


Bellatrix kunde inte äta. När vi kom till vet. visade det sig att hon hade en rejäl gomspalt. Jag ville inte ge upp utan försökte mata henne med pipett, men fick inte i henne tillräckligt. Så hon fick somna in.

Lyra 16 dagar gammal

Jag vill stå

Uppe på benen

Kan gå själv!

Mamma stör i sömnen…

… då blir jag ju nyfiken.

Där är du ju mamma!

Fyra veckor

Jag och min mamma

Kortaste vägen är rakt över

Fem veckor

 Jag håller utkik

SÅ mysigt!!!

Man blir faktiskt litet trött av besök.

När Lyra var sju veckor hade hon börjat säga till både när hon var hungrig och när hon behövde gå ut! Visst behövde hon ut snabbt när hon var nyvaken, men annars gnällde hon för att påtala att “Matte, nu behöver jag gå på toa!” Duktig att komma på inkallning var hon också.

Annars var Ville hennes älsklingsleksak – att dra honom i svansen var störtkul! Det tyckte nu inte Ville som sade en del “fula ord” till lillasyster – utom när han var upptagen med att äta- Då tittade han på matte med en blick som sade “Ta bort henne snälla matte” och då fick jag förstås göra det. Grabben måste ju få matro.

Vid tre månader var Lyra en riktig liten tuffing som gillade att hänga i mattes byxben. Matte var inte lika road utan envisades med att det var hennes byxor – elak matte hon drabbats av stackarn. Men vi tillbringade mycket tid utomhus fast matte hade mycket löv att kratta så Lyra fick leka med storasyskonen. De kämpade om kamptrasan, grävde gropar (trots tillsägelser…) och busade runt. Att Lyra skulle vara liten ville hon absolut inte tro på!

På kvällarna när matte gick uppför en smal brant trappa lärde sig Lyra att följa efter. Så lagom kul när hon skulle provsmaka alla sladdar …

Men nätterna var den största orättvisan. Tuva och syskonen fick sova med matte & husse i deras säng. Bara Lyra måste sova i hundsängen vid sidan om i väntan på att hennes ben skulle bli starka nog för att hoppa både upp och ner. Jag kan tala om att Lyra hade åtskilliga synpunkter på denna orättvisa!

 Lyras äventyr som vuxen fanns tidigare under Våra hundar – Lyra. Numer under Saknade.