MC-kullen f. 31 maj 2009

Heter pappa Knutte måste ju valparna ha MC-namn

Så här ser han ut Stenrikas Karska Knutte.

Och här är mamma Duritzans Beatrice.

Lördag morgon markerade Bea att nu var öppningsskedet i gång. Hon skakade, hässjade och bäddade hela dagen. Själv fick jag inte mycket gjort då jag passade på henne mesta tiden. Sent på kvällen (vid 11-tiden) började hon få gröna flytningar men inga värkar så det var bara att ringa till Läckeby och ge sig iväg. Jag plockade ihop Beas papper, en låda till valparna och filtar till både dem och Bea. Vi var framme vid 1-tiden och väntade medan de sydde ihop en annan tik som de kejsarsnittat och jag hoppades att valpningen skulle komma igång.

När Monica (veterinären) kollade var Bea fortfarande inte öppen så vi enades om att det var tryggast att kejsarsnitta. Bea rakades och sövdes – DÅ ploppade första valpen ut! Monica ringde ut till mig och vi beslutade att avbryta operationen och satsa på en normal förlossning. Så kom Bea och Matchless ut till behandlingsrummet och vi väntade på nästa valp. Väntade och väntade – inga värkar.
Blodprovet visade helt normala värden för kalk, men hon fick ändå kalkdropp och si – då började valparna ploppa ut som på pärlband. Mycket varierande i storlek, men allihop pigga trots det långdragna förloppet och den genomgångna narkosen. En av dem var så ynklig att vi trodde inte att den var fullgången utan bara en kropp, men hon sprattlade ordentligt när hon befriades från hinnorna! När den femte valpen var född röntgades Bea för att vi skulle veta hur många till vi hade att vänta. Då låg nummer sex i förlossningskanalen och tre till väntade på sin tur! Den sista valpen föddes ungefär halv 8 på morgonen så det var en mycket trött skara: personal, matte och hund som efter att ha ordnat formalia drog sig hemåt.

 Vår duktiga veterinär Monica

och den hjälpsamma sköterskan Madeléine

Väl hemma försökte jag komma ihåg i vilken ordning valparna fötts och vilka namn de fått. Så vägde jag dem och gav Ossa, minstingen, litet Esbilac innan jag kröp i säng för att få sova ett par timmar.

Jag får väl erkänna att jag hade hoppats på en mindre kull. Bea stackaren ska ju ta hand om hela skocken och jag tycker synd om henne. Hon uppförde sig dock exemplariskt och pysslade om sina småttingar.

Så en liten kullrapport:
Matchless stubbad tik 153 g
HD stubbad hane 208 g
Norton stubbad hane 140 g
Nimbus svansad hane 137 g
Ossa svansad tik 84 g
Ducati svansad tik 197 g
Yamaha svanslös hane 160 g
Hederson svansad hane 218 g
Sunbeam stubbad hane 134 g (född i solskenet på morgonen)

3/6 på kvällen så var de bara åtta. Under dagen hade jag fått stopp på viktnedgången och vänt så att Ossa gått upp några gram. Så lade jag henne i valplådan en stund för att hon inte skulle tro att livet bara fanns innanför min tröja. De stora hundarna gick ut med mig och när vi kom in var Ossa död. Inte helt oväntat, men ändå väldigt tråkigt. Efter att ha kollat att hon verkligen var död begravde jag henne bredvid Bellatrix. Hon lämnar ett tomrum efter sig, men hon lever i minnet och hon har åtta pigga syskon som växer så det knakar!

Drygt två veckor – första mötet med gräs!

vad_aer_detta S

Vädret var fantastiskt den 16 juni så de fick komma ut en liten stund och det verkade de gilla.

29/6 tog jag ut valparna en i sänder för att se hur de reagerade på det. Det var mycket varierande:

Matchless gjorde utflykter på cirka en meter för att varje gång återvända till mig.
HD visade sig vara en cool kille. Han gjorde större utflykter, men tog gott om tid på sig.
Norton tyckte det var tryggast att vara antingen hos mamma eller hos matte.
Nimbus sprallade runt och lekte.
Ducati gav sig av på jakt efter en humla, lekte med Lyra men var svår att fotografera då hon rörde sig mycket snabbt.
Yamaha trivdes bäst i mattes knä.
Henderson visade sig vara både nyfiken och sällskaplig.
Sunbeam ville antingen äta eller vara hos matte.

Då vädret är fortsatt fint får valparna nu vara ute större delen av dagen vilket de verkar trivas bra med. de leker med varann och de sover, men när de hör min röst och/eller ser mig i närheten blir det full aktivitet och alla kommer för att gosa och leka.
Tänk att få tillbringa flera timmar varje dag med att hålla på med valparna – och kunna kalla det jobb! Det är en härlig lyxkänsla.

30/6  Varmt och kvavt – valparna flämtade så de fick landa i diskhon och blötas ner för att få litet svalka. Det var inte så värst populärt…

Fem veckor och de har börjat äta torrfoder. Det för ändamålet inköpta valpfodret dög inte – det luktade mycket godare i de andra hundarnas skålar. Den maten är dock i alldeles för stora bitar för valparna så det blev till att i en mortel slå sönder bitarna till en storlek som passar valparna bättre. Då äter de med stor förtjusning. De visar mer och mer sina skilda karaktärer och de leker livligt med varandra, men när jag kommer flockas de snabbt kring mina fötter. Några av dem inte bara leker med Lyra utan t.o.m. utmanar henne fast hon är så mycket större!

Med hjälp av grannens barn lär de sig att bli hanterade av olika människor och att tvåbeningar alltid betyder att det bjuds på kel och lek. De blir också spralliga när jag bär ut dem – att få vara ute tycks vara väldigt roligt. Familjen Pigney (som ska ha Matchless) har enats om tilltalsnamn vilket innebär att jag kan lägga till det vid registreringen: Duritzans Matchless Maizey låter väl snyggt? 
Ducati kommer att heta Duritzans Ducati Zsa-Zsa – efter Zsa-Zsa Gabor. Sämre förebild kan man ha! Zsa-Zsa är en av de mets energiska valparna, har ständigt koll på läget och är snabb att gripa ett tillfälle till lek. Övriga valpar har inte fått sina tilltalsnamn ännu.

Sex veckor
Valparna leker nu ganska vilt med varandra. För att freda mina fötter har jag skaffat en del leksaker, men de stora hundarna bär iväg med dem så att valparna ändå är utan. Nu köpte jag tuggben och några nya leksaker som jag knöt fast på olika ställen i köket. Det ledde till stor aktivitet bland valparna – inklusive Lyra!