Jag har som vana att låta pappans namn ge tema för valparnas namn. OM det blivit två hanar och tre tikar hade det blivit familjen Macahan. Men nu blev det fyra av vardera könet. Att hitta åtta namn som började på Zeb klarade jag inte – så jag fick acceptera att namnen börjar på Z.
De namn som nu står kan komma att bytas eller få köparens namnval som tillägg.

Tornaslättens Zeb – kullens pappa. Han var en av de hundar jag beskrev vid min allra första egenhändiga beskrivning och både Barbro Carlsson som kontrollerade min beskrivning och jag blev mycket förtjusta i denna både snygga och trevliga hane. Vi förordade att han skulle sättas på täckhundslistan – och där har han stått länge oanvänd. När sedan Annethe på Lejondalens använde honom hittade jag en bättre bild och insåg att jag faktiskt hade gjort rätt när jag lovprisade honom. Den första bliden gjorde honom inte alls rättvisa, men det ÄR svårt att få bra bilder ensam! När jag så hade honom hemma hos mig fick jag tillfälle att lära känna honom mer. Och hans temperament är helt fantastiskt!
Min egen Jeanne d’Arc Joyaux v/d Kloostertuin går inte heller av för hackor. En underbar tik med ett underbart temperament. Dessutom valpar hon lätt och är en god mor. Detta är hennes andra och därmed sista kull. Min uppfattning är att varken tikar eller hanar bör ha många avkommor med tanke på att de då kan får för stor dominans i aveln. Ju fler olika hundar som ger en eller två kullar desto större chans har vi att behålla rasen frisk. Alltså försöker jag leva som jag lär och därmed går Jeanne i och med denna kull i pension från avel.

Så 15:47 var det dags för första valpen – en liten tik som letade mat överallt utom där den fanns. Noll koll – så hon fick heta Zero. Nästa var en hane med en stump till svans och han fick namnet Ztumpe. Så kom en stubbad hane – Ztubby. Därefter kom två tikar i sträck – Zoom och Zeline. Så blev det en hane till med en stump till svans Och han fick namnet Zebz Zon. Då var klockan 17:31.
Jeanne lade sig tillrätta med sina valpar och min ”sekreterare” Birgitta Almqvist var glada att allt gått så bra. Vi började varva ned och pratade om hur namnen inte blev vad jag tänkt från början utan kom när valparna kom. Jag klarar inte att kalla valparna nummer ett osv. De är individer och har rätt till egna namn och det brukar de få i stort sett direkt när de föds. När vi tittade till valparna en kvart i elva på kvällen var det blött i valplådan. Så sade Birgitta det är sju valpar; nej sade jag det är sex. Nej sade Birgitta – du har en valp och det är sex i lådan. Givetvis hade hon räknat rätt – jag hade inte räknat på nytt. Den hanen var klart mindre än de första sex så han fick heta Zkrutten. Vi hann inte mycket mer än att inspektera honom så kom en lika liten tik – det var den sista Zlatten.

Nu när de är en vecka är de rejäla valpar alla utom Zlatten. Hon är livlig och energisk men har svårt att ta sig fram till en spene med sju stycken mycket större syskon så jag stödmatar henne och sedan pluggar jag in henne på en av de bättre spenarna emellanåt. Hon ökar i vikt om än sakta och kommer troligen ifatt sina syskon med tiden.

18 maj
Äntligen har Zlatten nått den vikt som de andra föddes med. Än finns det hopp!
Nu börjar det skönjas springor till ögon, någon har fått upp ögonen helt. De kavar omkring mer i lådan och pratar också mer. Däremot har de ännu inte visat så mycket personlighet att jag kunnat välja vilken av tikarna som ska stanna. Men de är ju faktiskt inte ens två veckor så jag har tid på mig.
Min dator har bestämt sig för att inte acceptera min mobil så det är litet bökigt att få in några bilder, men jag jobbar på det.